Jag har så länge jag kan minnas varit en sökare. Men nu har jag äntligen blivit en finnare! Jag växte upp i en kristen familj, gick i kyrkan och läste aftonbönen. Min tro var mer teoretisk än en levande relation, som den jag funnit nu. Någonstans i tonåren så tappade jag min tro. Det var inte lika självklart för mig längre att allt hade en mening och att det fanns en Gud som såg efter oss. Det kunde jag tro på så länge jag levde i min skyddade värld. Men när jag kom ut i den stora vida världen blev det svårare. Jag saknade dock min tro och ville hitta tillbaks till den. Det gjorde jag till slut, även om jag gått världens omväg.
Jag gick en jätteomväg om nyanligheten som kittlade mig och tillgodosedde mitt behov av att vara mer än kött och blod... Jag kände ju så tydligt att det fanns något mer i livet än det vi kan se och ta på. I mitt sökande gick jag vilse och förutsatte att allt som hände var av godo. Fick jag ett svar tog jag för givet att det kom från en god källa och att allt var som det skulle. Detta är något som man talar om väldigt mycket på de flesta träffar i andlighetens namn där man säger sig inte ha någon koppling till någon religion.
Jag vandrade på denna snåriga stig i massor av år innan jag genom ett intensivt möte med mörkret ställdes inför, för mig, helt nya tankar. Totalt förvirrad började jag ställa mig själv den stora frågan:
VAD ÄR GOTT PÅ RIKTIGT OCH VAD UTGER SIG FÖR ATT VARA GOTT MEN HAR ETT ANNAT SYFTE?
När jag efter några år på min andlig resa - som jag har börjat kalla för min andliga inveckling - hade kanaliserat en del riktigt stora budskap blev jag mer och mer övertygad om att det var detta jag verkligen ville göra. Jag ville nå ut med de budskap jag fått till mig. De kändes ju så underbart hoppingivande och kärleksfulla. Jag ville helt enkelt föra hoppet vidare. Jag ville hjälpa mina medmänniskor att må så bra de bara kunde. Jag var övertygad om att jag hittat sanningen och trodde att lösningen var att vi människor kommer i kontakt med vår egen storhet! Idag har jag insett att jag är ingen utan Gud, utan min frälsare Jesus. Jag vet hur det kan tas emot innan man har lärt känna honom. Jag var själv mycket skeptisk fram till en månad innan jag bestämde mig för att helt och fullt välja honom. Det blev svaret på min fråga om vad som är gott på riktigt.
Bara några sekunder efter detta val blev allt helt lugnt och jag kände bara frid! Det övergick allt jag någonsin upplevt tidigare med alla de verktyg och "hjälpare" jag hade!!
Jag hade till och med fått till mig att jag var ämnad att hjälpa människor nå sin egen potential men jag kämpade samtidigt med att se mitt eget värde. I ett möte med en god vän och trovärdig källa fick jag efter min omvändelse veta att Gud är alltid 100% - inte 78 och inte 120 - utan alltid 100%!!
Har du märkt hur vi ofta antingen kämpar med låg självkänsla eller övermod? Gud älskar människan men han förkastar synden! Vi ska inte förminska hans skapelse, men vi ska absolut inte heller tro oss vara mer än våra medmänniskor eller kanske rent av likvärdiga med vår skapare!
Jag sitter inte på alla svaren och jag känner mig ödmjuk och djupt tacksam inför det faktum att jag är en liten människa som trots alla synder och svek mot min Gud ändå kan känna mig helt älskad och förlåten. Jag får vila i Guds närvaro. Det är svårt att beskriva - men det är som den bästa meditationen du kan tänka dig gånger 1000. Och det krävs ingen meditation!
Vi är inte bara fysiska. Världen har en andlig aspekt också och den är så viktig! Det är det vi känner när vi ärligt söker och letar - längtar! Men mitt fasta råd efter mina erfarenheter är VAR NOGA MED VAR DU LETAR! Dina val får konsekvenser. Men vår Gud är en förlåtande Gud och han söker och längtar efter dig med! Du är oändligt älskad och saknad om du står med ryggen vänd mot honom eller vandrar med slutna ögon. Våga viska hans namn, sätt på lovsång och be en stilla bön. Det är vad jag önskar för var och en av er där ute. För bara några månader sedan var jag vilse. Nu är jag funnen!
Slutligen vill jag från djupet av mitt hjärta be om ursäkt att jag hjälpt till att förleda en del av er! Jag trodde verkligen att jag gjorde något bra... Några varningsklockor var dock att jag som fick till mig så mycket information och energier ändå inte lyckades särskilt väl i mina företaganden, samt att människor över lag som söker inom andligheten brukar känna behov av fler och fler kurser, fler och fler böcker, behandlingar etc. etc. Goda resultat är oftast bara tillfälliga och vi binds till männisor och till falska läror, istället för att öppna oss för vår skapare.
Jag har även börjat läsa i Bibeln och inser att där finns varningar mot allt det som jag hållt på med. Där står till och med att Djävulen klär ut sig till en ljusets ängel för att förleda och bedra...
Tack för att du tagit dig tid att läsa!
Guds frid!
/Lilla Jag som inte är någon utan min Gud