Stora Lilla Jag

Sann, uppbyggande andlighet med varaktigt resultat - Åh, vilken längtan!

Hej finaste du,

Informationen nedan är mitt vittnesbörd som jag gärna ville lägga ut här eftersom jag genom denna sida tidigare spridit en kanalisering och en morgonmeditation. Jag vill från djupet av mitt hjärta be dig om förlåtelse om jag hjälpt till att förleda dig. Jag var verkligen eld och lågor över att ha kommit så nära den andliga verkligheten och ville så gärna dela med mig. Jag var övertygad om att jag gjorde något bra… men vi tar det från början.

Tillhör du de människor som, precis som jag, gått på andliga utbildningar av olika slag, fått healing, uppsökt medium för konsultation, köpt böcker med de senaste teknikerna etc etc? Har du någon gång funderat på hur det kommer sig att vi så ofta behöver fler och fler behandlingar, köper fler och fler böcker, trots att var och en lovar överflöd och total frihet? Hur bra och häftiga metoder vi än kommer över - för de kan verkligen kännas helt underbara i stunden - så verkar inte resultatet bestå. Vi har då fått lära oss att det handlar om att vi behöver rensa ut en massa saker från förr, att det alltid finns mer att rensa ut osv osv. Vi bär på storheten själva och vi kan själva göra oss fria från gamla bojor sägs det. Det är rent av vårt syfte med livet får vi lära oss. Över lag vill jag också lyfta fram att det är mer fokus på vad vi kan och förväntas göra för oss själva och vår personliga utveckling än hur vi kan hjälpa varandra. Det samhälle som brett ut sig under lång tid är det individualistiska, kommersiella och stressade, och detta under inflytande av österländska läror, filosofier och världsåskådningar tillsammans med en ny andlighet. När det mesta i samhället går så fort och de allra flesta av oss lever under stor press är det inte märkligt att vi är helt utsvultna på en djupare mening med livet, en andlig tillvaro som berikar den fysiska och ibland ganska hårda verkligheten.

Så var det för mig och sakta men säkert började min livsåskådning förändras. Jag tyckte jag kunde vara säker på min sak eftersom jag hade så många upplevelser som stärkte teorin jag lärde mig. Jag utgick ifrån att svaren jag fick i meditation och nerkanaliserade direkt i vardagen var av godo. Detta till stor del eftersom jag också fått lära mig att motpolerna är kärlek och rädsla, istället för kärlek och ondska. Så rädd skulle man ju alltså inte vara. Det var mitt ansvar att välja kärlek framför rädsla, så “Ha tillit”, “Lita på det som kommer”, “Det händer av en anledning” och uttryck som dessa blev mina motton. Men trots att jag höll på med detta i massor av år så blev jag aldrig fri. Jag kände inte ens när jag tittade i backspegeln att det fanns någon positiv utveckling i mitt liv, alltså lite upp och ner men på det hela taget hela tiden bättre… Nej, så var det inte, tills jag ramlade över ett par workshops som var långt utöver det jag hållit på med tidigare. Där hände något och jag var övertygad om att jag var hemma. Aldrig tidigare hade jag känt mig så stark och samlad. Min kreativitet fick ett lyft till en nivå som jag aldrig tidigare hade upplevt. Nu var jag säker! Efter flera år av förbryllade känslor, där fantastiska budskap och redskap som jag fick inte ledde till att jag fick ordning på mitt liv, så var jag övertygad om att jag var framme. Nu hade jag knäckt koden! Jag levde i detta rus i flera dagar, ja, veckor faktiskt, vilket i sig blev ett bevis för mig. Att framgångarna höll i sig så länge hade jag nämligen aldrig upplevt tidigare. Men så började jag successivt fungera sämre i vardagen och då fungerade jag till och med sämre än jag gjort från början. Där insåg jag att jag satt i en knivig sits. Jag trodde fortfarande att jag behövde gå den vägen för att utvecklas och kunna hjälpa människor på bästa sätt - för det är det som hela tiden har varit min drivkraft. Samtidigt insåg jag att jag fick allt svårare att leva här och nu i vardagen och ta hand om vardasbestyren, jobbet och mina barn. Skulle de verkligen behöva betala detta pris? Något var fundamentalt fel!

Tack och lov varade inte detta tillstånd särskilt länge innan jag fick ett ordentligt wake-up call. Här och nu kommer jag faktiskt inte gå in så mycket på denna händelse. Jag vill inte ge det för mycket utrymme och uppmärksamhet. Men det stod klart för mig att andligheten inte bara var god. Det stod också klart för mig att jag helt ovetandes hade bjudit in något väldigt mörkt i mitt liv, något som påverkade min omgivning och alltså inte bara mig… Nu var det allvar och jag var minst sagt förvirrad… Hur kunde det vara så?! Jag hade ju bara sökt sanningen, ljuset och kärleken…! Eller?! Jo, konstaterade jag, allt det jag sysslat med hade ju haft en ljus och god underton. Allt var så kärleksfullt… och ändå… Det var något som inte stämde…! Den stora frågan som cirkulerade i huvudet på mig konstant i tre dygn var:

Till saken hör att jag i samband med de båda workshops som jag nämnde tidigare hade upplevt en djup längtan och kontakt med Gud…! Jag hade helt oförberedd blivit sittande i soffan och gråta när jag läste meningen att jag är Guds barn. Det var något som klickade i mig. Upplevelsen var så ren och äkta. Det var en stark påminnelse om att vi inte behöver gå en massa omvägar och söka sanningen med hjälp av mellanhänder utan att vår himmelske Fader alltid finns där och väntar på att vi ska vända tillbaka hem. Det var så stort. Jag var både hänförd och förbluffad över händelsen men jag visste att jag inom kort skulle sitta i kyrkbänken igen som när jag var barn.

Samtidigt som jag till och från kunde känna mörkret runt omkring mig hade jag fått uppleva Guds storhet och hittat tillbaka till en sann och ren längtan inom mig efter honom. Så en kväll när mörkret pockade på ganska rejält vände jag händerna mot taket och sa flera gånger om "Jesus, jag väljer dig!" Tårarna rann ner för kinderna och jag upprepade denna mening uppskattningsvis tre eller fyra gånger. Jag grät som sagt och det var kaos inom mig och runt omkring mig. Så med ens bara försvann det…! Det byttes mot total frid…! Jag visste att jag inte gjort något av egen kraft. Jag hade inte försökt att samla mig, använda något energiverktyg eller liknande. Jag stod på golvet med händerna sträckta mot taket, tomma händer, och gjorde ett val. En sådan djup frid hade jag aldrig någonsin upplevt tidigare! Det var helt stilla. Jag var helt lugn. Gråten var som bortblåst och kvar fanns en obeskrivlig harmoni. Och allt hände på bara några sekunder!!

Nu behövde jag inte fundera längre! Nu visste jag vem som är min Herre! Nu visste jag vart jag skulle vända mig för upprättelse, stöd och tröst. Där och då fick jag en personlig relation till Gud själv. Jag bestämde mig för att inte gå via några mellanhänder mer. Jag bestämde mig för att hänga ett kors runt min hals för att påminna mig själv om det stora som hänt och peka på den verkliga friden, tillgänglig för var och en. Min tro är så mycket större än det jag förstår och inte förstår om Bibeln!

Det var lugnt i flera dagar men sen blev det dags att börja rensa ut alla gamla kristaller, böcker, kursmaterial, dvd-skivor och CD-skivor. Och det var tydligt att de som arbetat med mig inte gillade detta. Då kom motattackerna i olika form. Min nyfunna tro testades och jag åkte till tippen med flera lådor fulla. Jag sökte också på nätet och fann massor av historier som liknade min egen. Det var en stor upptäckt och jag är övertygad om att dessa berättelser har hjälpt mig att hålla mig på banan i svaga stunder då tvivel varit på intåg. Men detta vill jag säga dig, på bara fyra månader har jag gjort större framsteg i mitt liv än jag gjort under alla de år som jag var involverad i nyandligheten. Svaret på detta är nu enkelt för mig. Svaret är att jag bjudit in Jesus i mitt liv, att jag bestämt mig för att inte vara bunden av någon annan andlig relation, teknik eller verktyg. I Gud får jag vila. Där behöver jag inte lösa allt själv. Sanningen är att jag inte har en chans att göra det. Det är därför jag gick runt i cirklar i närmare 10 år...!

I samband med min omvändelse tog jag kontakt med en person som jag litar på, en person som har sin egen relation till Gud, som står stadigt förankrad i honom, som känner honom (i den mån vi människor kan det) och som själv har erfarenhet av den verklighet jag kom ifrån. I början frågade jag mig ofta “Vad är på riktigt och vad är det inte?”. Min vän fick en väldigt allvarlig blick när hon förklarade att allt är på riktigt. Frågan är vem som är avsändaren och vad som är syftet. I Bibeln står det på otaliga ställen att vi ska passa oss för avgudadyrkan, att det finns en ond andevärld, att satan själv klär ut sig till en ljusets ängel för att förleda och bedra, samt att det inte är änglarna vi ska tillbe eller dyrka. Jag hade ingen aning om att en så gammal bok kunde vara av betydelse för mig idag…! Jag tyckte till och med att de som tänkte så var lite naiva och lättlurade... Men Bibeln är svårtolkad för den sekulariserade värld vi lever i. Den innehåller också många skildringar från hur det var att leva för 2000 år sedan och mer. Vi behöver nycklar för att förstå och vi behöver sätta saker i sitt rätta sammanhang. Jag vill varna, precis som jag blev varnad, för att plocka lösryckta stycken ur Bibeln eftersom vi kan förledas även så. Bibeln ska ses i sin helhet och i rätt ram så att säga med bakgrundsfakta som vi tappat.

Detta är alltså förklaringen till att jag varit så frånvarande, aldrig riktigt kom igång med mitt företag och hur jag till slut fann frid…

Det är aldrig för sent att vända om!

Själv hann jag gå riktigt långt innan jag förstod att den vägen jag vandrade på inte bar någon god frukt.

Jag kommer här att lägga ut mer information och länkar. Håll utskik.

Jag ber om Guds frid för var och en av er som tagit del av min historia och jag ber att mitt vittnesmål ska hjälpa dig att få kontakt med Gud som är objektet för den sanna längtan som bor i allas våra hjärtan sedan födseln oavsett om vi är medvetna om det eller inte.

Allt gott och Guds frid!